Slutade att använda grädde i kaffe och mat i söndags. Detta efter att ha upplevt en kombination av känslor som jag först nu insett kan tyda på att min kropp inte kan hantera grädde. Jämfört med föregående veckor som abstinent har jag känt en ökad nedstämdhet, ett slöhetstillstånd och allmän svaghet samt svängande humör. När jag dessutom började känna ett sug efter kaffe med grädde flera gånger om dagen lade jag ihop två och två. Är något för gott för att vara sant är det tyvärr ofta så.

Nu försöker jag istället dricka rött te eller ha kokosgrädde i kaffet. Det är rätt trist om jag ska vara ärlig. Men det funkar. Vinsten av att känna mig stark och piggare överväger dock förlusten. Dessutom slipper jag baksmällan av nedstämdhet som följde efteråt. Googlade snabbt på mjölkprotein och hittade ett intressant inlägg på om anledningar till att undvika mejerier;

”Förutom att det lömska mjölkproteinet kan få vårt immunförsvar att attackera sig självt ger det även en viss opioidaktivitet i hjärnan. (1) Det betyder att det ger samma påslag i hjärnan som vid användning av narkotika (främst opiater som ger lugnande, muskelavslappnande och smärtstillande effekt.) Mjölkprotein kan trigga dessa opioid ligander vilket kan förklara varför till exempel vassleprotein kan vara lätt ”antidepressivt” och ångestdämpande. Det sägs också ge ett visst beroende, särskilt kasein (och även gluten). Hetsätare, bulimiker och andra med ohälsam kosthållning bör därför undvika mejerier och mjölkprotein för att ta sig ur den triggande cirkeln. ”  http://lchfklubben.se/healthandscience/anledningar-att-undvika-mejerier-del-2-opioidaktivtet-insulinindex

Guilty. Så från och med nu är det slut med grädde och creme fraiche för ett tag. Med hopp om att med tiden kunna använda det i små mängder i mat igen.

Trots att det bara har gått 4 dagar sedan jag slutade kan jag redan ana en förbättring. Har svårt att smälta vilken otrolig skillnad det gör när jag justerar kosten såsom jag har gjort den senaste tiden. Allt ifrån stora uppoffringar till detaljer. Blir lika chockad varje gång när känslan av frihet och livsglädje infinner sig. Från ingenstans sprids ett inre lugn inom mig. Har alltid trott att välmåendet var helt (och enbart) beroende av hur stimulerad man var av sin vardag, hur mycket man motionerade eller sov. Eller vilket mindset man hade.

Att det man äter påverkar hjärnan har jag hört och läst flera gånger men det är först nu när jag själv kan känna en fysisk och psykisk förändring som jag kan förstå den verkliga innebörden. I mitt fall gör det den största skillnaden. Kombinerat med sömn, lätt motion och allmän livskvalité såsom att vara med mina nära eller läsa tidningen i solen njuter jag av varje dag. Och till skillnad från tidigare njuter jag minst lika mycket av alla små stunder jag tidigare gick miste om.

Annonser