Igår firade jag två månader utan socker. Fri från socker. 60 dagars vinst. Det har gått fort och ändå tagit en evighet. Känns som att jag har krigat mot sockret ett helt liv. Vilket i och för sig stämmer indirekt.

Känner mig stolt i alla fall. Såhär länge har jag aldrig orkat tidigare. Att kunna leva utan socker har bara varit en avlägsen dröm tidigare. Detta slog mig precis innan jag somnade igår. Att på sätt och vis lever jag min egen dröm idag. Visst, det sker inte per automatik och jag associerar mat fortfarande till nöje, belöning eller tröst. Mat och sötsaker är långt ifrån oladdat för mig. Men idag är det jag som bestämmer. Jag känner mig inte längre som ett offer och en fånge för mitt begär.

Så känner jag just nu, idag. Vill dock betona att det kommer dagar då jag mår pyton, utan att kunna förklara varför. Känner det redan när jag vaknar. Av någon anledning är min kropp och mitt psyke i upplösningstillstånd. Ogillar de dagarna starkt. Men antar att det är en del av tillfrisknandet. Gifter i min kropp som fortfarande finns i mig och som successivt tvingas ut. Då gäller det att också jag håller ut. Att jag kommer ihåg sådana dagar jag har nu när jag känner mig hoppfull och starkare än på länge.

Annonser