Känner tomhet. Trots att det är över två månader sedan jag gav upp min drog återgår min hjärna till att ständigt vilja fylla tomrummet med mat. Febrilt söker den efter söta saker som är ”tillåtna” men måste till slut ge upp. Nej Elsa det finns inga genvägar. De nyttiga sakerna jag tidigare kunde äta som substitut mot rent socker är idag också förkastade. Såkallade dolda triggers och lågdosberoende.

Kvar finns tomheten. Känslan av att inte ha något att se fram emot när jag inser att jag inte får äta något sött. Hopplöshet och uppgivenhet. Inser att det är en illusion och min röda hund som spelar mig spratt. Men tomheten är lika verklig för mig just nu ändå.

Vill fly. Bedöva. Glömma. Rymma. Slippa känna. Slippa ångesten. Slippa suget.

Gjorde min ”hour of power” imorse då jag försökte tacka för allt i mitt liv. Det var frustrerande svårt. Har allt i världen att känna tacksamhet inför. Men hur jag än gjorde kände jag mig avtrubbad. Totalt frånvarande i min närvaro. Gillar det inte. Det blir ett nytt försök:

Idag är jag tacksam för:

  1. att jag är frisk
  2. alla fina människor jag har i mitt liv
  3. att jag har varit abstinent i 66 dagar
Annonser