Gör mig själv tokig. Vaknar upp och är helt slut men ändå är tankarna på helsnurr inom en mikrosekund. Kommer inte sova mer. Vet att det är min röda hund som skapar detta kaos i mitt huvud. Som ska tänka på allt på en gång och alltid leder in mig mot samma resultat. Kortslutning. Till slut är jag så uppskruvad att jag får andnöd. Blir skörare än någonsin. En vindpust kan få mig att falla eller att börja gråta. Orka. Inte.

Det här är inte jag. Det är inte såhär jag vill vara, se mig själv eller leva.

Trött på att vara duktig. Trött på att inte räcka till i mina ögon. Kan alltid lite mer, lite bättre, snart så, bara lite till, maxa, optimera, effektivisera, prestera. Det tar aldrig stopp. Om jag nu vet att livet inte handlar om att komma till målet utan vägen dit, varför kan jag inte låta mig själv njuta?

Vill lära mig att släppa på kontrollen. Men det är svårt. Vet inte hur. Kontroll är det jag känner till.

Usch jag gillar inte att låta såhär deppig men just nu är det en tuff period. Försöker tänka att det jag går igenom idag är för att lägga en grund för framtiden. För att slippa göra en ännu större omvändning när jag är äldre. Snabbspolning av självrannsakan istället för att dra ut på det under en livstid. Ut med allt på en gång. Inget gammalt groll som ligger kvar och gnager.

Lever på hoppet om att det här snart är överspelat och att jag kan gå vidare till nästa nivå i livet. Nästa dimension. Måste hjälpa mig själv före jag kan hjälpa andra.

Annonser