Makt. Ett känsloladdat ord. För vissa har det en stark negativ klang, för andra är det en drivkraft.

Läste en text med en intressant syn på makt idag. Sensmoralen var i korthet att verklig makt är detsamma som förmågan att åstadkomma de resultat man eftersträvar, samtidigt som man skapar något värdefullt åt andra. Förmågan att kunna ändra sitt liv och att själv forma sin uppfattning. Att kunna styra sitt eget sätt att tänka och sitt beteende för att kunna nå de resultat man vill nå. Att makt är förmågan att inse människors behov och att tillfredställa dem – dina egna och dina medmänniskors behov.

I dagens informationssamhälle påstas det är kunskap som är källan till makt. Stämmer det? Ja och nej. I alla fall i mitt eget fall. Har ju vetat i princip hela mitt liv att jag är sockerberoende. Att sockret har hållit mig tillbaka. Begränsat och hämmat mitt liv. Jag har VETAT att många saker jag dagligen gjort -i smyg- har varit ett sjukligt beteende. Okej, nu kanske jag förväxlar kunskap med vetskap men går de inte hand i hand?

Nej, kunskap är inte makt. Kunskap är potentiell makt.

Kunskap är potentiell makt, tills en person kan applicera den och förmå till effektiv handling. I mitt fall var det för 3 månader sen när jag tog ett beslut och tog till handling. Avslutade ett kapitel för att påbörja ett annat. Ett mer värdigt kapitel. Det var först vid handling jag fick resultat. Har fått resultat.

Får inte glömma detta. Måste fortsätta handla. Leva för att agera, inte reagera för att jag lever.

Med det sagt är den bästa definitionen på ordet makt är i själva verket ”förmågan att agera”.

Annonser