FAA-möte i veckan. Har inte varit där på hela sommaren. Det var en härlig känsla att få sitta där och faktiskt känna mig stark.

Minns mina första två möten då jag bara grät som ett litet barn. Bad om att få hoppet och styrkan att fortsätta orka. Ynklig, rödflammig i ansiktet, blicken klistrad i marken, krummad rygg. Medkännande blickar. Den här gången kunde jag känna hur jag har nått en ny nivå i mitt tillfrisknande. Klar i blicken, stadig stämma, stolt hållning. Gladare, tryggare, friare.

Men vägen kvar är fortfarande lång och den kommer inte vara rak. Vet att det nu handlar om att ta tag i sjukdomens kärna. Jobbet med mig själv.

Mina akilleshälar:

  • Den inre domaren
  • Perfektionisten
  • Kontrollbehovet

Vad jag övar på:

  • Förmågan att lämna över till en högre makt, att ha tillit
  • Tacksamhet
  • Att se framgångar eller resultat, inte misslyckanden eller tillkortakommanden
Annonser