Precis haft ett långt samtal med min sponsor. Hon är fantastisk. Det förvånar mig hur befriande det är att prata med henne. Trodde inte sponsorskap skulle vara så givande. Våra samtal har fått mig att inse hur mycket jag har kvar att lära om sjukdomen. Men också hur långt jag har kommit.

Var på en tjejmiddag igår. Vänner jag inte har sett sedan i vintras. Ingen av dem vet. Och jag kände inte för att ta upp det heller. Har haft en klump i magen i två veckor inför middagen. Tankar som; vad kommer det att serveras? Tänk om det blir en pastarätt? Tänk om det blir efterrätt? I vilken form kommer jag att exponeras för socker? Hur ska jag hantera situationen på smidigast sätt? Ska jag äta en mindre middag i förväg för att vara på den säkra sidan?

Till min stora förvåning och framförallt stora glädje kunde jag i princip äta allt som serverades. Vad är oddsen?! Tack Sverige för att vi har blivit så ”hälsomedvetna”. För en sockerberoende är det en frälsning. Det enda jag fick försöka mygla mig ur var rödvinet och den mörka chokladen till teet.

Slutet gott, allting gott. Ingen tyckte att jag var ett freak och jag slapp bekänna färg och känna mig utanför. Skönt!

Annonser