Första mötet med min sponsor idag. Hade fått i uppgift att i detalj skriva ner min resa. Från början till slut. Trodde att jag skulle börja gråta när jag sedan läste upp det för henne men så blev inte fallet. Brukar annars börja gråta för minsta lilla. Även om jag försöker se tårar som något konstruktivt kändes det idag väldigt positivt att jag inte började gråta. Det signalerade en mognad och en ny nivå i tillfrisknandet. Lite mer i stil med; det här är min bakgrund, oretuscherad och ej förfinad i kanterna. Det här är jag nu, varken mer eller mindre. Och det är okej.

Är väldigt tacksam idag.

  • Tacksam över min sponsor som är en ny kär vän.
  • Tacksam över min familj som är fantastisk.
  • Tacksam över att jag blev medveten om mitt beroende innan jag blev allvarligt sjuk eller förlorade mitt liv.
  • Tacksam över att vara abstinent.
  • Tacksam över alla år jag har kvar att leva 🙂
Annonser