Är jag galen? Enligt definitionen är jag det.

Insanity: doing the same thing over and over again and expecting different results. Albert Einstein

Stångar huvudet blodigt i väggen, kommer ett steg fram för att hoppa två eller fler bakåt, jagar min egen svans, letar efter en solnedgång i öst. Välj vilken definition du vill. Galenskap är det i alla fall.

Matmässigt vill jag bara dra något gammalt över den veckan som varit. Eskalering. Klyvs mellan att hålla på kontrollen och ”att kunna leva lite också”. Vet att jag behöver släppa kontrollen för att njuta mer men samtidigt, vad är det värt för mig om det ändå slutar med kontrollförlust, rejäl ångest och baksmälla efteråt? Är det det som är ”att kunna leva lite”? Förutsätter inte det uttrycket att det ska vara för ens välmående?

I mitt fall gäller andra villkor för välmående än för många av mina vänner. Den här veckan har jag försökt kombinera kontrollen med att försöka vara så vanlig som möjligt. Till exempel äta ute på luncherna eller gå ut och äta på helgen. Det har inte funkat för mig. Kan inte hantera det ännu. Gör mig ledsen. Vill så gärna.

Känner mig som en fånge. Ett misslyckande. Maktlös för mitt begär och röda hund. Vet att allt är relativt och att det är stort att jag inte har återfallit i socker men vill inte bara bli sockerfri. Jag vill bli fri! Vill ha tillbaka mitt liv. Vill finna barnet och glädjen igen. Och för det måste jag gå djupare än vad jag har gjort hittills. Sockret är bara att skrapa på ytan. Bara början på något som jag idag uppenbarligen inte är redo att hantera.

I dagsläget vet jag faktiskt inte vad jag ska göra för att komma vidare. Vilket känns tungt. Måste ur min galenskap. Ändrar jag inte på något så kommer jag inte få några nya resultat. Känsla av uppgivenhet. Kan någon rädda mig från mina egna tankar? Orkar inte känna såhär idag.

Ska be min högre makt om hjälp för bara jag räcker inte till just nu.

Annonser