Ligger i min soffa. Släckt alla lampor och tänt värmeljus. Själv. Njuter av det. Det är skillnad på att vara ensam och att vara för sig själv. Behöver detta just nu.

Var på ett intressant event i veckan arrangerat av ett nätverk för unga kvinnor i arbetslivet. ”Karriärister”.  Enkel middag följt av en gästtalare. En ung kvinna influgen från New York, strax under 30 år gammal, berättade om sin resa i arbetslivet. Om en tid då hon redan som 23 åring jobbade strax under John Kerry när han kandiderade mot George Bush. Om kampen med att kombinera och balansera karriären och familjelivet. Tillsammans med alla andra hundra roller hon förväntades och förväntas leva upp till.

Det ironiska var hennes motsägelsefullhet. Ena stunden ville hon betona hur tufft det är där ute och att det inte är värt priset. Att det finns en annan dimension i livet än att prestera. Men i den andra stunden upplevde jag det som att hon ändå försökte ge sken av att vara den där perfekta unga starka kvinnan som har allt och gjort allt innan hon är 25. Varför är det ofta så att de som talar om att man inte kan vara perfekt i många fall utger sig för att vara just perfekta?

En av gästerna ställde frågan ”So, is there such a thing as ‘having it all’?”. Detta väckte något inom mig. Eller fick något att släppa snarare. Som om att jag fick nog. Känslan av hur löjligt allt mitt jagande är. Jagandet, rädslan, stressen, kraven. Spelet och den hungriga stämningen i salen. Vilka försöker vi egentligen vara i våra prydliga dräkter och kloka reflektioner? Bestämde mig där och då för att försöka tänka om. Suget och girigheten efter att maxa på alla områden som bortblåst. För stunden i alla fall.

Mitt fokus framöver kommer därför att vara kvalitet framför en inbillad kombination av både kvantitet och kvalitet. Det finns vissa saker jag tänker fokusera på just nu, idag, imorgon, framöver. Våga välja och välja bort. Förmågan att bortprioritera är underskattat.

Tänker därför aktivt välja att smala av och fokusera. Göra det jag väl gör med sinnesnärvaro och glädje istället för att ta det goda för givet och hela tiden behöva släcka de bränder jag inte nått toppskiktet på ännu. Ett annat ord för detta kanske är att vara latsmart.

Nej, behöver faktiskt inte ha allt nu, livet är långt. 🙂

Annonser