Idag gick jag in i en 7-eleven som jag inte har besökt på länge. Den ligger nära mitt gamla universitet, med en McDonalds liggandes bredvid. Passande nog.. Skulle köpa ett frimärke och samma sekund jag gick genom dörren kom alla minnen tillbaka. Som ett slag i ansiktet. Sorg och sug på samma gång.

Ångestfyllda minnesbilder av missbruk då jag gått in på natten efter en hel kvälls festande eller en vanlig måndagskväll och köpt en liter Ben & Jerrys och en enorm godispåse. Minst. Det var sällan prislappen hamnade under hundra kronor. På bara sötsaker för en person. Och det var bara en kväll som alla andra. Kvällar det var mer illa ställt kunde mängderna utan att överdriva vara de dubbla.

Usch vad mycket sjuka saker jag har gjort ändå. Tänk om jag skulle skriva upp allt och alla gånger. Det skulle aldrig ta slut. Vet att jag inte är ensam men det ändrar inte det förflutna. Gjort är gjort.

Precis som dofter och musik kan frammanna starka minnen är det framförallt många platser och situationer som direkt för mig tillbaka i tiden. Tyvärr bor jag fortfarande i samma lägenhet och går i exakt samma kvarter som när det var som värst.

Men att vistas i miljöer som påminner är ändå hanterbart och på sätt och vis en del av tillfrisknandet, men situationerna i det dagliga livet är desto mer kritiska. Som resultat är jag ytterst försiktig och nästan brutal i hur jag väljer att hantera mitt sociala liv. På gott och ont. Gott för mitt tillfrisknande, desto sämre för min vänskapskrets och min självbild som en härlig utåtriktad person att vara med. Kan snarare bli att jag känner mig som Elsa-hon-som-aldrig-vill-vara-med-på-fest-eller-middag, och som-ingen-vet-var-hon-tog-vägen.

Nu kanske detta låter väldigt bittert och deppigt vilket inte är meningen. Det här är trots allt ett val jag har gjort och inte ångrar för en sekund. Har alltid sagt till mig själv att kampen mot suget och besattheten är min största kamp i livet. Visste det redan som liten, utan att veta att sockerberoende fanns. Men att jag har känt mig som en fånge har jag vetat länge.

Dessutom är detta inte för alltid. Även om det känns som att jag har kämpat med detta på heltid i en evighet är det här faktiskt bara en mikrosekund av mitt liv. Finns mycket underbart kvar att uppleva.

Annonser