Är arg som ett bi. Sådär underbart, barnsligt, oresonligt arg man kan bli ibland. Inser det själv och är just nu tacksam för att vara ensam. Annars hade det gått ut över mitt sällskap, det är en sak som är säker.

Idag har jag haft ett pass på mitt extra jobb som jag har varannan helg. Och trots att jag jobbade som ett djur för att ligga före tidsmässigt, för att jag inte skulle behöva vara kvar längre än nödvändigt, så dök det ändå upp sak efter sak som gjorde att jag inte kom loss. Då kom paniken. När paniken kommer går det fort. Därav min obefogade ilska.

Det handlade alltså bara om 20 minuter extra, vilket på mitt vanliga jobb inte hade rört mig i ryggen, men helgen har börjat bli helig. Vill inte behöva jobba mer än nödvändigt. Varje ledig stund går till återhämtning.

Sedan jag tog bort sockret och förändrade hela mitt beteende kring mat är nämligen en av bieffekterna att jag inte orkar lika mycket som förut. Energidepåerna känns nästan halverade. När energin och blodsockret börjar dala går det dessutom fortare än tidigare. Kanske för att jag inte kan använda quick-fix som sockret förut var.

Jag hoppas innerligt av hela mitt hjärta att det inte kommer att vara såhär för alltid. Att jag kommer känna mig som mig själv igen och kunna vara den jag alltid strävat efter att bli. Tänker inte gå tillbaka till sockret men är heller inte villig att göra avkall på alla mina drömmar. Som jag lever i dagsläget finns det inte utrymme för något annat än fullt fokus på tillfrisknande. Och jag vet ju vad man säger – det du fokuserar på är dit din energi går, alltså är det inom det området du utvecklas.

Längtar till den dagen jag kan tillägna min energi på alla andra områden i livet. På min familj, mina vänner och relationer, jobb och intellekt, hobbys och intressen m.m. Den dagen energin räcker till både mig själv och till att ge vidare till omvärlden kommer för mig att vara en vacker sådan 🙂

Annonser