Ligger i min soffa och kan (som så ofta) inte sova. Tanketurbon är igång. Det är lustigt, oavsett hur utslagen jag är på kvällen verkar min kropp inte vilja sova längre än till runt kl 05-07. Vilket blir en ond cirkel. Redan vid kl 18 börjar min energidepå att kännas tömd. Men då har jag flera timmar kvar av dagen att utstå. Just de timmarna är då det sociala tidsrummet på dygnet infinner sig men i mitt fall blir det då snarare bara till att vara hemma och vila. Men som sagt så många gånger tidigare, detta är en fas, en period jag bara måste ta mig igenom. Det kommer att förändras med tiden.

Första sockerfria födelsedagen avklarad. Check! Skönt att den är över faktiskt. Även om den var underbar också på många sätt. Har försökt att fokusera på det positiva. På alla mina nära och kära som visat sin kärlek och omtanke.

På jobbet bjöds det på Prinsesstårta för att fira. Vilket faktiskt passade mig väldigt bra då prinsesstårta aldrig har fallit mig i smaken. Det var inte det minsta jobbigt att se alla smaska i sig och själv avstå. Istället njöt jag bara av att få vara där och över att få ha så härliga kollegor.

På födelsedagsmiddagen med närmaste släkten hade mina föräldrar kämpat så gott de förmådde för att anpassa sig efter mina behov. Det är inte helt lätt vill jag lova. Trots pappas tappra försök att i förväg göra ett så sockerfritt upplägg han bara kunde, var det kanske 20 procent av hans förslag som jag kunde äta. Helt förståeligt. För alla er som har tagit bort eller försöker ta bort allt socker ur kosten vet vilken djungel det är. Och vet hur mycket mer som går bort än vad man initialt tror. Det är en konstant brant inlärningskurva.

Pappas fina förslag var en klassisk födelsedagsmiddag i vår familj: fördrink och toast skagen på hårt bröd, följt av kött med potatis och rotfrukter i ugn, sallad, gräddsås och gelé. Tårta och glass till efterrätt. Alla mina älsklingskomponenter.

Efter några små justeringar kunde detta anpassas till min nuvarande kost. Till fördrinken kunde jag dricka Ramlösa med päronsmak som jag gillar. Tilltugget under fördrinken löstes med att jag istället bara åt lite skagen med gaffel på en tallrik. Inga konstigheter här alltså. Alla är dessutom så vana vid att jag inte dricker längre så det ingen som reagerade över att jag inte drack något vin. Skönt.

Till köttet hade jag lagt till broccoli, champinjoner och rödlök istället för potatis och andra rotfrukter bestående av morötter och palsternacka. Detta för att dessa rotfrukter är väldigt söta sådana och kan trigga mig. Istället för gräddsås och gelé smög jag ut i köket och tog en stor klick bregott istället.

Tårta skippades helt i år. Sorg och lättnad. Istället bjöds det på hallon, blåbär och glass. Som kompromiss istället för ljus på en tårta hade mamma satt ett stort värmeljus bland hallonen som jag fick blåsa ut. Haha det såg för lustigt ut. Men det funkade faktiskt 🙂

Allt som allt blev inte dagen så full av frestelser som jag trodde. Lite tomhet såklart men det kom inte som en chock. Det var intressant att fira en födelsedag utan socker. Det har jag ju aldrig gjort innan. Till min stora förvåning var det inte så stor skillnad. För mig visar det bara ytterligare på vilken illusion socker är. Även om jag alltid har vetat att det inte är äkta, och bara är en verklighetsflykt, har min hjärna aldrig trott på det. Det gör den till stor del fortfarande inte.

Tack för min första sockerfria födelsedag och tack alla ni som finns i mitt liv. Jag hoppas att med tiden kunna ge tillbaka av all kärlek ni skänker mig.

Annonser