En underbart mysig helg. Det är alltid något magiskt över de dagar när den första snön faller.

Igår skulle jag möta upp mina föräldrar nere på stan där de åt lunch. På min väg dit lyssnade jag på klassisk julmusik. Låter kanske pretantiöst men väckte en härlig glädje. Plötsligt fylldes jag av en sådan energi att jag var tvungen att börja springa. Benen rörde sig utan ansträngning och det kändes som om att jag flög fram. Känslan var helt fantastisk. Sprang som ett litet barn. Tog ut steget och lät benen sträcka ut sig till fullo. Såg ut som en komplett dåre med mina fritt flängande armar. Men det spelade ingen roll. Ville medvetet springa utan någon som helst kontroll eller taktkänsla. Bristen på kontroll och det barnsliga var det som var frigörande.

Inser att det blir allt färre forum där man släpper alla hämningar på detta sätt och låter kroppen vara helt fri. Att få röra sig efter känsla och inte alltid mot ett mål. För mig har dans alltid varit min kanal för att få utlopp för kroppens behov av fri rörelse. Att gå ut på klubb har egentligen aldrig varit något jag varit överdrivet road av men med undantag för just de kvällar då musiken faktiskt går att dansa till. Då vill jag aldrig gå hem. Då vill min kropp ta chansen att få ut allt det där som annars hålls tryckt inombords och kontrolleras.

Min lilla spontana sprint igår gjorde ett intryck på mig. Ett tecken på förändring i rätt riktning. En symbolik för mitt tillfrisknande. Förvånades över hur alert jag kände mig i kroppen trots att jag har slutat konditionsträna helt för att enbart fokusera på styrketräning. Har alltid trott att löpning är det enda som gäller för att få ork men sedan jag har övergått från löpning till ren styrketräning känner jag mig starkare och stabilare än någonsin.

Noterade även lättsamheten i mitt sinne och närheten till det barnsliga. Något jag saknar och har saknat otroligt mycket. I samband med att mitt sockerberoende och drogande eskalerade i senare tonår började glädjen i mig nämligen tyna bort. Barnet trycktes undan för att ersättas av en kontrollerande besatthet. Mina senaste månaders intensiva kamp mot tillfrisknande har knappast gjort mig mindre allvarlig. Tvärtom. Men helgens smygglimt av barnslighet ser jag som ett gott tecken. Att jag är på väg tillbaka. Ser fram emot mer sånt. Mer lek och töntigheter.

Annonser