Ända sedan jag tog bort sockret har det känts som att all energi har gått åt till att rensa upp gammal bråte och stänga dörrar. Till att bryta gamla mönster. Till att orka och våga säga nej. Prioritera bort snarare än att prioritera något specifikt. Återhämtning och besparande av energi.

Det har varit tufft och ganska smärtsamt vissa stunder. Obehaget av att inte få ha alla svar till vad det ska leda till utan att bara behöva ha tillit till att ansträngningen kommer att belönas på lång sikt. Rädslan. Rädslan för att inte bli accepterad, för att gå miste om, för att bli bortvald och bortglömd. Men som jag har skrivit om tidigare har denna upprensning av hela mitt liv varit nödvändig för att kunna börja om på nytt.

Nu befinner jag mig mellan en tid av upprensning och en tid av nyskapande. Det är dags att inte bara kapa bort och lämna. Ett tömt glas kan nu börja fyllas på nytt.

Vad detta innebär i praktiken är mindre lätt. Inser att jag aktivt måste införa nya komponenter som kan skänka mig energi och glädje. Framförallt saker som får mig att släppa kontrollen och få vara barnslig igen. Det är faktiskt lättare sagt än gjort att undvika att växa upp ibland. De som lyckas behålla barnasinnet med åldern ska ha en eloge tycker jag. Det allvarliga kommer alltid att finnas tid till senare ändå…

Har ännu ingen lösning på detta men jag vet att det är nästa steg i mitt tillfrisknande. Bort från isolering och självömkan. In med lek, skratt och gemenskap. Töntig är det nya svarta.

Annonser