Belöning för allt hårt arbete. Att äntligen få känna att vinden har börjat vända på riktigt. Att känna sig lätt som en fjäder och sprudla av glädje och närvaro. Jag är på väg tillbaka till livet igen!

Har utan tvekan haft den bästa helgen på hela våren. Kanske till och med den bästa sedan jag slutade med socker för lite mer än nio månader sen. Inte för att något speciellt har hänt egentligen. Men jag har umgåtts med många av mina vänner, som jag inte umgåtts många minuter med sedan jag tog tag i min sjukdom, och faktiskt njutit av det!

Den där paniken, ångesten, tomheten, rastlösheten och utanförskapet jag tidigare känt har varit som bortblåst. Alla dessa falska känslor som jag idag inser egentligen har haft sin grund i en övermäktig besatthet och som skapats på grund av drogandet. En drog som jag ständigt varit hög på och därför varit oförmögen att se klart och skilja på sanna och falska känslor. Nej, istället för alla dessa spöken har jag i helgen känt full närvaro, tacksamhet, harmoni inombords och bara njutit av nuet. Det har varit så frigörande att inte vara en känslomässig berg-och-dal bana.

Idag gick jag på ett helt underbart möte där man firar tid. För första gången fick jag gå upp på ”scen” och ta emot min första nykterhetsmedalj. 9 månader. Att få stå inför en hel kyrka full med människor som tjoar och klappar för min 9-månadersfödelsedag var helt magisk. Värmen i hela kroppen. Stödet. Gemenskapen. Stoltheten. I did this.

Jag kan inte vänta på att få fortsätta jobba i programmet och leva ett liv i nykterhet om det kommer att fortsätta i den här riktningen. För det är precis såhär livet ska vara. Tack, tack och åter igen TACK.

Annonser