Jobbar för tillfället med att försöka få sista pusselbiten att falla på plats. Att få rätsida på min överätning. Den här veckan har jag och min sponsor testat något som kallas för ”book end”. En metod som innebär att jag i kritiska lägen ringer henne innan jag ska äta och precis efter. I mitt fall gäller detta på kvällar då det är vid middagen och efteråt som mitt värsta sug sätter in. På dagen rullar det oftast på.

Låter kanske lite löjligt att ringa både innan och efter jag har ätit men av någon oförklarlig anledning funkar det. Jag försöker nu bana nya vägar i mitt nervsystem där jag väljer det liv jag vill leva. Sockret har jag på något sätt blivit kvitt med (än så länge i alla fall – en dag i taget) men min verklighetsflykt i maten sitter fortfarande djupt inom mig.

Idag är det fredag och det är generellt sett en farozon för mig. Suget ligger och lurar och hjärnan försöker ständigt komma med massa mumsiga förslag.

”Kom igen Elsa, det är ju fredag”

”Vore det inte gott med lite nötter?”

”Vad ska du äta till efterrätt på restaurangen ikväll? Slå till på ost!”

”När åt du senast? Är det inte dags att äta snart igen?”

”Kommer du verkligen klara dig ända fram till middagen om du inte äter något snart?”

Och så vidare. Om och om igen. För att inte tala om alla bilder som poppar upp i bakhuvudet från ingenstans. Helt sjukt är det faktiskt. SJUKT. Besatthet med stort B.

Vad är det jag vill fly ifrån?

Jag vill ta mig igenom den här dagen och kvällen utan att äta utanför mina mål. Med hjälp av min sponsor och ”book end” ska det gå. Bara för idag.

Annonser