Rädslor. Det tar emot att titta på dem men jag vet ju att det är här kärnan sitter. Rädslor som skapar behovet av kontroll och min strävan efter perfektionism. Som gör att jag harmar på min omgivning eller tror att mitt värde sitter i vad jag presterar och min vikt. De där 90 % av sjukdomen som egentligen inte är kopplade till maten.

Skulle kunna fortsätta i all oändlighet och beskriva vilka konsekvenser mina rädslor har och har haft för mig. Det är skrämmande insikter. Att i princip allt som jag har gjort i mitt liv har grundat sig i rädslor. På gott och ont. Är i chock över att jag inte har sett det tidigare.

Alla människor drivs ju antingen av lust eller rädsla och jag har som sagt definitivt drivits av det sistnämnda. Har påverkat vilka killar jag har varit intresserad av, mina vänskapsrelationer, mina familjerelationer och inte minst min relation till mig själv. Har fått mig att träna maniskt, att fixera vid kropp och kost, att plugga konstant som en dåre sedan första skoldagen, att aldrig våga bryta en enda regel som tonåring, att aldrig ha stannat hemma sjuk så länge benen burit trots att jag fullständigt gått in i väggen. Hur jag har pressat mig själv till min yttersta gräns i alla hänseenden, varje dag. För om jag inte alltid har gett mitt bästa varenda sekund och presterat kommer jag inte vara tillräcklig. Då är man inte värd att älskas.

Att se det får mig nästan att känna att jag har levt lite i utav en lögn, vilket egentligen inte är hela sanningen. Tror nämligen att det är okej, och till och med kraftfullt, att ibland drivas av rädsla. Men gränsen till att det blir destruktivt är hårfin. I alla fall i mitt fall. Det är tydligt att jag har haft noll koll på skillnaden mellan när rädsla kan vara en hjälpfull drivkraft och när det bara skapar osund hets, harm och paralysering.

Den allra starkaste rädslan jag identifierat har jag valt att kalla ”never good enough”. Härskarens härskare över allt annat i mitt liv. I alla mina destruktiva beteenden eller tillfällen av dåligt mående finns alltid ett frö av denna rädsla. Den är alltid närvarande. Har nu fått i uppgift av min sponsor att titta på varför jag har denna rädsla, hur jag skulle ha kunnat agera annorlunda på den och hur jag ska kunna hantera den framöver. Känner dock ett motstånd inför detta. En olust att behöva gå in och rota i något som sitter så djupt. Men jag vet att jag måste för att få bli fri. På riktigt.

Det lustiga är att på något sätt vet jag inte vem jag är utan mina rädslor. Och vem är jag utan alla de copingstrategier som jag byggt upp för att kunna hantera rädslorna? Med copingstrategier syftar jag på allt från perfektionism, kontrollbehov, viktfixering, manipulation i relationer, offerskapande m.m. Det finns många men tidigarenämnda är de allra starkaste.

Som exempel har jag tyvärr anammat en straffmentalitet i mina kärleksrelationer när rädslorna att inte vara behövd, att bli lämnad, att vara ensam eller otillräcklighet dykt upp. Det är möjligt att de är en och samma rädsla, men hur som helst har och blir än idag min reaktion densamma. Jag straffar för att det är mitt enda sätt att känna att jag har någon form av kontroll i en situation som är omöjlig att kontrollera. Bristen på självkänsla och tillit till livet gör detta outhärdligt för mig. Har nog alltid vetat om detta straffbeteende, men har inte riktigt förstått vidden att det förrän nu. Insikt och förståelse är inte alltid samma sak.

Rent konkret har mina ord predikat om förtroende och frihet i en kärleksrelation men mina handlingar har tydligt kommunicerat motsatsen. Gör än idag. Och när jag i situationen försöker tänka tanken att agera annorlunda och inte ta till manipulativa knep som faller mig naturligt får jag fullständigt panik. Jag får bokstavligen inte luft och famlar i mörker. Så starkt sitter det i mig. Där befinner jag mig idag. I ett mellanmansland mellan att ha insikt och förståelse och mellan gammalt falskt och nytt ärligt beteende.

Som med allt annat – nu gäller det bara att kasta sig ut, riva ner, ta bort och långsamt bygga upp nytt från grunden. Lättare sagt än gjort.

Annonser