Utan ord. Tagen. Inspirerad. Omtumlad. Uppriven och avskalad. LYCKLIG. Inre eufori som är svår att beskriva.

Sitter på tåget från Göteborg på väg hem till Stockholm. Tittar ut genom fönstret över det öppna landskapet och känner en obegränsad tacksamhet över vad jag precis har fått ta del av. Fyra dagar som jag aldrig kommer att glömma. Som alltid kommer att ligga mig nära om hjärtat. Dagar som har förändrat och kommer att förändra många människors liv. För denna sjukdom påverkar inte bara de drabbade utan alla i dess omgivning. Dess konsekvenser är därför förödande och omfattande om den inte behandlas.

Ingen av oss som har varit med på Bitten Jonssons intensivkurs kommer någonsin att bli samma människor som i torsdags morse klev in i Valets kurslokaler. På bara några få men intensiva dagar har en grupp om tjugofem personer tillsammans gått igenom blod, svett och tårar. Vi har skrattat, gråtit, insett, erkänt och blottat oss. Det har krävts mycket energi och tillit, och tror inte att någon av oss visste exakt vad vi gav oss in på innan kursen.

Känner en enorm tacksamhet över personalen på Valet som stångat sig blodiga för att hantera oss addicts. Som funnits där orubbliga trots våra tokiga beroendehjärnor, skyddsmekanismer och karaktärsdefekter. Helt fantastiskt. Och jag känner mig nu fruktansvärt privilegierad som idag åker hem tjugofem vänner rikare. Att ha folk som kommer med varma, kärleksfulla ögon och erbjuder sin hand. Som nästan tvingar mig att ringa dem när jag har det motigt framöver. Eller bara behöver höra rösten av en beroendevän. Villkorslöst stöd. Om det inte är rikedom vet jag inte vad det är.

Detta får mig onekligen att tänka på personen som gjort allt detta möjligt. Finaste Bitten. Jag vet att jag har sagt det förut men det kan aldrig sägas tillräckligt många gånger – hon har räddat mitt liv. Hon förändrar världen på ett sätt som får mig till tårar vid blotta tanken. Alla människor som lever i ett dagligt fängelse som hon genom sin person, styrka och djupa kunskap frigör. Och ger livet tillbaka. Det gjorde hon för mig. När jag trodde att min sista utväg var att ge upp min framtid fanns hon där. Och den här helgen ett år senare har hon fått mig att känna mig pånyttfödd.

Hur tackar man en människa som lägger ner alla sina vakna timmar på att ge oss sockerberoende verktygen för att få ett värdigt och friskt liv igen? Som räddar oss från den olidliga smärtan våra galna och sargade hjärnor orsakar.

Nej, som sagt är jag helt mållös. Kan inte annat än att ge mitt allra största, varmaste tack till Bitten. Min förebild, mentor och vän. För att du gör det du gör. För att du är den du är. För att du hjälper oss ta fram det friska igen. För att du visar vad som väntar i ljuset av tunneln. För att du står där på stadiga ben när vi andra fortfarande stapplar. För att du ser oss alla för de individer vi är. För att du synar våra bluffar. För att du tar tillbaka färgen i våra liv. För att du inte har någon ålder utan bara är. Du står för allt gott att kämpa för i livet. Och det är jag dig evigt tacksam för.

Annonser