Livet vänder snabbt och oavsett om det är på gott eller ont vill min hjärna gärna ta varje chans att manipulera mig.

Elsa, detta är så omvälvande att din omgivning skulle förstå om du återföll i drogandet. Det är ok att ge efter. Ta chansen.

Inte. Inte alls ok.

Utan att gå in på några detaljer har de senaste dygnen inneburit en omvälvande förändring i en av mina närmsta relationer. Vad utfallet kommer att bli är ännu oklart men marken under mina fötter har helt klart skakats om.

Saker som känns stabila ena dagen kan vara förlorade den andra. Hur var det med det där om att inte ta saker för givna? Inget varar för evigt. Vilket egentligen inte känns deppigt, snarare tvärtom. Faktumet att inget varav för evigt är ju en av de finaste kryddorna i livet. Det som gör det så dynamiskt.

Hursomhelst, alla smärtsamma och omskakande upplevelser innebär en oundviklig utmaning, men framförallt kräver de ett ständigt aktivt beslut från min sida. Att gå tillbaka till drogen eller att välja livet. Igår och idag har jag funderat över mina alternativ. Vad vill jag? Vill jag backa bandet och ge upp bara för att jag nu har en ”anledning” att krascha? Är jag villig att betala det priset? Ett pris som troligtvis kan bli oproportionerligt högt.

Eller så väljer jag som sagt livet. Istället för att ge upp genom walk over kan jag välja att möta denna smärta, sorg och ovisshet genom att använda de verktyg jag har och aktivt leva ett liv med högre kvalitet än tidigare. Som alternativ till att helt stänga av motorn kan jag faktiskt välja att istället växla upp.

Man ska inte underskatta kraften i att slå på överlevnadsinstinkten. Även om den inte varar för evigt som ensamt bränsle så tar den i alla fall mig framåt när jag behöver det som mest. Får mig att resa mig rakryggad när jag förväntas huka mig.

Idag har jag bestämt mig för att kommande veckor gå tillbaka till grunderna och börja där för att bygga upp mig själv igen. I kombination kommer jag att tillämpa vad jag kallar en procentprincipen. En princip som innebär att jag varje dag siktar på en procent förbättring inom de områden jag vill jobba inom. En procent är ”good enough”. Ett effektivt sätt att orka komma igång när jag känner att jag fallit lite för långt ner i något hål. Då gäller det att locka in mig själv i leken igen utan att jag känner total uppgivenhet för att jag inte kan få allt på en gång. Typisk allt-eller-inget mentalitet och svart-eller-vitt tänk är nämligen livsfarligt nu.

I praktiken innebär detta följande för mig:

Grunderna

  • Träning – emotion comes from motion, morgonpromenad till en början
  • Kost – matplan, planering, artegen föda, bli kompromisslös och skippa gråzoner såsom bär, ost, tuggummi (inte bara för mitt fysiska mående utan för att det skapar en känsla av att jag vägrar svika mig själv mer, vilket ger tillbaka självrespekt)
  • Läsa – någon litteratur som påminner mig om vem jag är
  • Möten – telefonmöten dagligen
  • Kontakt – ringa ut/smsa programvänner
  • Skriva – dagbok eller bloggen
  • Bortprioritera allt som egentligen är oviktigt och skapa egen-tid
  • Omge mig med kärleksfulla, snälla, förstående och trygga människor
  • Säga ja även när jag vill säga nej
  • Yttre fräschhet – vädra, byta lakan och städa lägenheten (gärna rensa ut någon gammal låda och slänga saker för det skapar luft), bära sköna och ej för små kläder, nytvättat hår och smörja in mig i härlig lotion, klippa naglarna kort. Låter kanske löjligt men dessa små sakerna är viktiga för mitt mående i sådana här perioder. Allt handlar om fake it until you make it inför mig själv.
  • Sömn – gå upp tidigt och på regelbunden tid varje morgon

En procent varje dag blir ganska många procent på kort tid. Och vips så är man tillbaka på benen igen. Det gäller bara att ta sig igenom den värsta uppförsbacken i början. Ett steg i taget.

Annonser