Allt händer på en gång. Klassiskt.

Just nu sker stora förändringar på alla områden i mitt liv och osäkerhetsmomenten är omfattande. Trots det kan jag ändå säga att jag vaknade och kände en stor tacksamhet över allt som händer. Någonstans har jag velat och vill att exakt dessa förändringar ska ske. Hur skrämmande det än är kommer det bara att leda till nytt och bättre. På vissa fronter håller mitt drömliv på att infrias. Men först måste vissa plåster rivas av. Pain, growth, ease…

Den senaste veckan har varit helt galen. Har i princip jobbat heltid på två jobb. Detta i kombination med förändringarna på den privata fronten har tagit musten ur mig helt. Känns inte som att jag har andats på flera dagar. Sovit har jag definitivt inte gjort. Samtidigt inser jag att det måste vara såhär ett tag framöver. Om tre veckor slutar jag på mitt ena jobb och då kommer en sten att lätta från mitt hjärta. Då kommer jag dessutom ha landat i min övriga nya livssituation.

Självklart är denna omvälvande period påfrestande för tillfrisknandet. Hinner inte gå på möten, jobbar inte i stegen, hörs mindre med sponsorn, läser och skriver knappt. Utmattningen på cellnivå och känslorna av saknad och sorg är definitivt triggers för mig. Och nej, maten har därför inte varit perfekt. Har haft ett antal mindre slips som absolut inte är okej. Samtidigt är jag faktiskt abstinent och fri från socker vilket är en bragd och alltid prio ett. Har dessutom dagar då maten bara flyter på som den ska. Visserligen med stor vilja, men jag gör det ändå. Håller mig på mattan och följer matplanen.

Här kan jag känna och se hur otroligt långt jag har kommit under det senaste året. Förra sommaren hade jag inte kunnat hantera alla dessa förändringar, osäkerheter och rädslor som följer, utan att droga. Det hade varit allt för omvälvande. Men under de senaste månaderna har tillfrisknandet börjat nå en ny nivå och idag kan jag möta obehaget med båda fötterna på marken. Kan falla tillbaka på det grundliga arbetet jag gjort sen jag slutade med socker. Och inte bara att jag ”klarar av det jobbiga”, jag känner mig till och med genuint glad och full av livsenergi. Något jag inte gjorde på hela hösten och vintern.

Det jag upplever nu är precis det jag har trott och hoppats på gällande tillfrisknandet. Hoppet som fått mig att orka genom helvetet (ursäkta svenskan) som varit. Tron om att det i ett senare skede kommer att vara värt det. Att motvind så småningom kommer att övergå i medvind.

Hur tuff perioden än är för tillfället, kan jag idag känna hur vinden har vänt. Och svaret är definitivt ja. Ja, det har varit värt det. De förändringar som skett och sker hade aldrig varit möjliga innan. Är övertygad om att tillfrisknandet har öppnat dörrar som jag kanske inte hade fått nycklarna till annars. I alla fall inte i ett sånt tidigt skede.

Nya tider väntar och känner ett härligt pirr i magen. Det kommer såklart inte att vara lätt. Har fortfarande mina hjärnspöken som många gånger driver mig till vansinnets rand. Men jag tänker inte slå på mig själv över det mer. Istället tänker jag fokusera på det friska och mina styrkor och försöka ta rygg på det.

Annonser