Min svaga punkt. Akilleshäl. Kvällarna. Ganska lustigt faktiskt. Under dagarna klarar jag av att sköta mig nästan exemplariskt. Livet och maten bara rullar på. Gör det jag ska, varken mer eller mindre.

Men sen kommer kvällen. Och då kickar suget igång. Beroendehjärnan sätter mig på prov. Straffet för att jag kanske har kört på för hårt under dagen och glömt att ha en landningsplan till kvällen. För det är alltid när det är dags att landa som jag faller. Det är i lugnet efter stormen som faran är som störst för mig. Därför är det på helgerna, framförallt på fredagar som slipsen kommer. Och det lustiga är att det nästan är samma mönster varje kväll och framförallt kvällarna på helgen. Hur kan jag inte ha en bättre åtgärdsplan för dessa risksituationer ännu? Kom igen nu Elsa.

Som ni förstår hade jag en av mina klassiska slips igår. Borde sett den komma men som redan nämnt hade jag inte på ett medvetet plan identifierat risksituationen och inte gjort en nödlandningsplan. Utan lät saker ske och då får såklart invanda mönster prioritet. Det går per automatik.

Men nu är det handling som gäller. Har mitt mål i sikte och tänker inte låta mig själv göra såhär längre. Rent konkret finns det två typer av snarlika risksituationer. Den första är kvällarna på vardagar mellan kl.18.00-23.00. Då börjar mina energidepåer att sina och en illusionsbaserad tomhet börjar infinna sig. En tomhet som egentligen är förklädd utmattning. Suget som infinner sig efter middagen är därför inte äkta hunger utan en kombination av kroppens rop på vila samt en själslig hunger efter kontakt med mitt inre.

Den andra risksituationen som påminner om den första, men som är starkare och svårare att stoppa, är kvällarna på helgerna från kl.18.00 och framåt. Här slår föregående vardagsveckas höga tempo tillbaka med full kraft och varenda liten cell skriker efter återhämtning. Lyckas ta mig tid att vila i den bemärkelsen att jag håller helgen relativt planlös och lugn, men problemet är att jag inte har någon god strategi för att sen utnyttja den tiden till att komma ner i varv. När den fria tiden kommer är kroppen och själen istället i upplösningstillstånd vilket leder rakt in i maten. Maten som min hjärna tyvärr associerar med att få släppa allt annat för en stund och bara få vila. En stund för sig själv för att hämta andan.

Så lömskt och motsägelsefullt. Det enda maten gör är ju att sänka mig ännu mer. Det positiva är att jag idag kan identifiera och konkretisera problemet, och därav finns en chans att påverka och förändra. Vilket jag nu vill. Har nog inte alltid varit redo för det tidigare. Saker får ske stegvis.

Vet dock inte riktigt hur jag ska lägga upp min landningsplan på vardagskvällarna och nödlandningsplan på helgerna. Inser att möten, ringa ut, läsa litteratur, skriva, meditation och överlämning till sponsor är de gyllene verktygen. Frågan är bara hur jag ska lägga upp det så att jag får in en rutin som jag kan göra löpande och som så småningom sker per automatik. Ska fundera lite över detta under dagen och känna efter vilket upplägg som skulle passa just mig och vara hållbart i längden.

 

Annonser