Fredag. Min kritiska dag. För en gångs skull känns det inte alls som det tidigare har gjort. Paniken, utmattningen och tomheten lyser med sin frånvaro. Har istället ersatts av en ny nivå av lugn, livsglädje och närvaro.

Förra helgen var första helgen som jag inte ens var nära överätning av abstinent mat. Trots att jag dels åt ute på restaurang och gick på bio som annars brukar trigga mig. Lördagen spenderade jag sedan i princip ensam helt igenom och det rörde mig inte ens i ryggen. Blev själv förvånad över hur jag upplevde ett helt annat inre lugn än vad jag gjort tidigare. Sjukdomens röda hund försökte såklart skapa tankar om mat och socker men fick nu inte något fäste. Tankarna kom, men som skydd hade jag nu en spärr som satte stopp där. Som bromsade hela förloppet och gjorde det lätt att bryta och tänka på annat.

Så vad har hänt? Vad gör jag idag som funkar? Ni som följer bloggen vet att vägen inte har varit rak och det är många pusselbitar som har lett mig hit. Men det är framförallt två saker jag gör idag som verkligen har fått överätningen att förlora sitt hjärngrepp om mig. Som har stoppat ett destruktivt mönster. Och dessa saker är bön och avslöjande av röda hund.

Bönen innebär att jag ber varje morgon och kväll. På knä. Om att få hjälp med överätningen, med min viktfixering, med dagen som väntar, med att få hjälp att kunna finnas där för andra. Hjälp helt enkelt. Och följt av bön för de i min omgivning samt ett tack för allt i mitt liv. Detta hjälper mig att dagligen överlämna allt till en makt utanför min egen kontroll, att behålla tillit, att få hjälp att komma ur mig själv och påminnas om allt jag har att vara tacksam för. Varje gång jag känner nervositet eller rädsla försöker jag be en bön och konstigt nog hjälper det. Det skapar en känsla av att lättnad och rädslan släpper. För oavsett vad som händer så är det ju ändå meningen (eller Guds vilja om man vill kalla det så) så jag kan vara lugn.

Det andra jag gör idag som har blivit ett av mina allra viktigaste verktyg är avslöjandet av röda hund. Ett verktyg jag underskattat faktiskt. I och med att jag nästan aldrig tänker på socker längre så har jag nämligen inte sett något behov av att ringa ut och avslöja mina tankar. Vad jag dock inte har förstått är att det är röda hunds spratt som lett till dessa ständiga överätningar. Dess sjuka tankar dyker konstant upp i mitt huvud och tidigare har jag bara slagit bort dem och försökt tänka på annat. Med vita knogar försökt hålla mig till mina volymer enligt matplan. Varierande framgångsrikt… Idag skickar jag istället sms till min sponsor och berättar alla galna tankar som dyker upp.

  • ”Jag är sjuk så då borde jag få unna mig att äta.”
  • ”Jag har sovit dåligt och då kommer jag ur balans så då är inte konstigt om jag överäter”.
  • ”Har avslutat en relation och då är det inte konstigt om jag unnar mig en påse cashewnötter”.
  • ”Känner tomhet och då är det okej att överäta”.
  • ”Alla andra dricker alkohol så borde jag få äta”.

Och så vidare. Galenskaperna fortsätter i oändlighet. Men när jag smsar min sponsor så frigörs jag på något magiskt sätt från besatthetens klor och allt stannar vid att bara vara tankar.

Lustigt hur så små justeringar kan göra så stor skillnad.

Ha en härlig fredag nu alla fina vänner ❤

 

Annonser