Igår var jag på ett OA konvent. Lawrie från Kanada var influgen för att tala. Han var helt fantastisk.

Det var underbart att få träffa någon som hade så mycket tillfrisknande i sig. Som hade varit abstinent i över 20 år och som gjort den resa jag själv nu gör. Det ingav mig nytt hopp om vad det är jag kämpar för.

På en mer konkret och detaljerad nivå gav gårdagen även nya insikter om mitt eget tillfrisknande. Insikter om varför jag fortfarande har problem med volymer, trots att jag tagit bort allt socker i alla dess former. Lawrie betonade vikten av att inte bara ta bort socker och matprodukter som ger sug, utan även beteenden. Jag har varit inne på detta tidigare men han gav ett par exempel som träffade mitt i prick.

  • Tuggande. Behovet av att ständigt ha något i munnen.
    Sedan några månader tillbaka har jag börjat tugga tuggummi igen, visserligen sockerfria, men det spelar egentligen ingen roll, själva tuggandet skapar sug. Detta i kombination med mitt konstanta te- och kaffedrickande (koffeinfritt) resulterar faktiskt i att jag nästan konstant har något till munnen. Detta skapar enzymer i munnen och skickar ätsignaler till hjärnan vilket gör att man äter större mängder. Lawrie hade samma problem och har idag som regel att han inte tuggar överhuvudtaget mellan måltider längre.
  • Konsistenser. Abstinent mat som triggar.
    Sedan ett år tillbaka har jag tampats med överätning av turkisk yoghurt med frysta bär. Tillåten mat men samtidigt en kombination som verkar ge mig sug. Lustigt nog tog Lawrie upp exakt detta som exempel. Han hade samma problem tidigare och hade konstaterat att det var konsistensen mjukt och kallt gav sug. Oj vad jag kände igen mig. Har nämligen inte upplevt att det är produkterna i sig som triggar mig utan det är konsistens jag vill åt.
  • Kombinationen fett och salt.
    Att fett och socker är en farlig kombination har jag vetat sedan dag ett, men att det kan vara lika triggande med kombinationen fett och salt har jag inte konkretiserat tidigare. Däremot har jag tagit bort produkter med den kombination utan att jag har förstått varför, som till exempel saltade cashew- och pistagenötter. Där triggas jag dessutom utav den knapriga konsistensen. Naturella nötter är inga problem. Det tycker jag är rent utav supertrist.
  • Sena middagar.
    På min matplan har jag tidigare haft tre vanliga mål med ett mellanmål. Detta mellanmål brukar jag ta runt femtiden vilket innebär att jag inte är sugen på middag förrän vid klockan åtta, ibland senare. Att äta på kvällen är en dålig ovana som jag har varit medveten om men inte varit villig att ändra på. En del av sjukdomen ligger här och lurar, och vill ”spara” en måltid till slutet av dagen. Så att jag har något att se fram emot. Det säger sig självt att detta är att leka med elden.
  • Att äta sig proppmätt.
    Lawrie identifierade också fenomenet att alltid äta sig proppmätt. Något man lätt kan ursäkta med att man inte äter socker, så därför måste man få i sig mycket av vanlig mat. Enligt Lawrie ger detta en kemisk reaktion av tillfredställelse och lugn. Här känner jag igen mig något otroligt. Behovet av att döva och bli av med inre stress genom att äta mig väldigt mätt. Lawries lösning på detta var att ”sluta äta när det känns som att maten har nått din navel”. Vilket då ska vara ekvivalent med mättnad. I själva verket börjar magsäcken ovanför naveln men han menade att det hade funkat för honom att tänka så ändå. Lite intressant. Lawrie tipsade även om att alltid försöka lämna lite mat på tallriken.

NU är det dags för nästa steg i tillfrisknandet. Jag tänker hädanefter göra följande:

  • Begränsa tuggandet till mina tre mål och valfria mellanmål.
  • Avstå från tuggummi.
  • Mat med konsistenskombinationen mjukt och kallt tillhör inte min matplan.
  • Produkter med kombinationen fett och salt tillhör inte heller min matplan.
  • Likaväl som jag gör lunchmatlådor varje dag ska jag även göra middagsmatlådor. Detta för att det dels skapar en mental begränsning av hur mycket jag ska äta och dels för att det underlätta att få till middag redan vid kl.18.00.
  • Försöka känna efter när jag är mätt och våga/orka sluta äta då. Denna punkt är lite väl diffus men får börja så.

Det finns en del att göra här med andra ord. Ska dock erkänna att det tar emot lite. Sjukdomen i mig gör motstånd och vill inte klippa navelsträngen helt. Men nu har jag erkänt det för er här på bloggen och då blir det verkligt på ett annat sätt.

Tack för igår. Tack Lawrie! Nu kör vi! 🙂

 

Annonser