En dag i taget. Vad betyder det egentligen?

Ett uttryck jag hört tusentals gånger det senaste året. Ett ständigt mantra. Att ta en dag, en timme i taget. Ibland lättare sagt än gjort.

Trots att jag har hört det så många gånger, och själv sagt det till andra, har jag insett att jag inte har anammat den sanna innebörden av det. Jag har inte tagit en dag i taget. Snarare en vecka i taget. Och det är tyvärr för mycket. Det är en aspekt som gjort att det till slut blivit kortslutning.

I lördags gjorde jag något som på ett sätt är det största avsteget jag gjort hittills från min matplan. Jag överåt på banan. Något som min sponsor nästan klassificerar som bruten abstinens. Såsom jag definierar min abstinens innebär det inte det dock, men jag tar det hela fortfarande på största allvar.

Förstår att det för en utomstående låter helt sjukt att dramatisera överätning av banan men för en sockerberoende är det bland den största sockerbomberna du kan konsumera (utöver rena sockerprodukter). Frukt tillhör inte min matplan utan tillhör en gråzon kategori som enbart ska ätas i samband med annan måltid vid enstaka tillfällen.

Även om jag såklart önskar det hela ogjort så har det resulterat i en konsekvens som varit riktigt nyttig för mig att uppleva. Nämligen det fruktansvärda intensiva emotionella efterspelet som följt dagarna efter. Det har varit som att gå tillbaka i tiden när jag fortfarande var aktiv i sockret.

Det är först idag tre dagar senare som de falska känslorna börjat avta och jag inte börjar gråta för minsta lilla sak. Hade glömt bort hur labil jag brukade vara när jag var aktiv, utan någon som helst anledning. Visst är jag fortfarande låg och ledsen emellanåt nuförtiden men det hör till livet och skillnaden är enorm. Det hade jag dock glömt bort. Såsom mitt känsloliv är nu är ju mitt nya normaltillstånd så det är lätt att glömma hur det tidigare var.

Hur som helst fick helgens bakslag mig att rycka upp mig ytterligare. De senaste dagarna har jag verkligen ansträngt mig för att enbart ta en dag i taget. Mer än så orkar jag inte längre. Så fort suget och paniken har börjat komma krypande har jag direkt sett över mina tankar och tänkt att bara för idag ska jag klara detta. Efter det kan jag göra vad jag vill.. Och det fantastiska är att det funkat och funkar! Ibland klarar jag knappt av att tänka en hel dag framåt, då kortar jag ner det till några timmar. Som till exempel nu är mitt enda fokus på kvällen. Morgondagen finns inte än. Med detta sagt betyder inte det att jag inte planerar min mat kommande dagar. Det gör jag alltid.

Genom att bara ta en dag i taget, och då menar jag att verkligen bara en dag, så har jag snart tagit mig igenom tre dagar utan några avsteg. Har ätit precis såsom jag ska för att må som en kung. Från att ha haft vita knogar de senaste veckorna känner jag inte alls samma sug. Att dela upp tiden i mindre bitar gör i princip alla situationer hanterliga. Så länge det bara är nuet jag måste hantera så funkar det.

Låter kanske självklart och barnsligt enkelt. Och på ett sätt är det verkligen det. Men just det enklaste kan ibland vara det svåraste.

Just nu är jag bara otroligt tacksam för dagen som varit. Tack.

Annonser