Sitter i en hotellobby och arbetar. Gillar att sitta själv på offentliga platser och arbeta. En härlig kombination av att få vara för sig själv och samtidigt ha aktivitet och folk runt sig. Tänker nu unna mig en paus för reflektion och bloggskrivande.

När jag skrev senast mådde jag rätt dåligt. Vilket antagligen framkom. Tillfrisknandet var motigt och jag kände mig uppgiven. Känslan av att vara en ”misslyckad tillfrisknad” och att inte veta vad jag skulle ta mig till för att komma vidare. Frustration, besvikelse och rädsla. Är det såhär det kommer att vara framöver? Blir det inte bättre? Kommer beroendet att gå som segrare ur denna kamp? Is this it?

Idag kan jag med glädje meddela att den botten jag nådde i mitten på februari tog mitt tillfrisknande till ytterligare en ny nivå. För ganska exakt 6 veckor sedan blev det såpass skarpt läge att jag insåg att det skulle innebära slutet på min abstinens från socker och andra beroendeframkallande ämnen om jag inte gjorde något rejält. I programmet talar man om vikten av att agera. Ord och kontemplation är jättebra men det är i agerandet som det magiska händer. Där gamla mönster bryts och nya banor kan skapas.

Så vad innebar detta i praktiken? En hel del saker. I korthet blev jag åter igen kompromisslös gällande det som är viktigt för mitt tillfrisknande och jag blev villig att göra det andra i programmet, som gått före, sagt åt mig. Tidigare har jag försökt göra både och. Försökt göra det som man rekommenderat och samtidigt följt min egen vilja. Där min vilja har varit att kunna fortsätta leva som tidigare (fast utan socker) och att gå ner i vikt. Men som någon i programmet klokt sa till mig; ”det går inte att tillfriskna och gå ner i vikt samtidigt”.

Detta har jag nu accepterat. På riktigt. Nästan 2 år senare.. Hur jobbigt det än är att släppa kontrollen och min egen strävan att gå ner i vikt kan jag idag se att mitt eget sätt uppenbarligen inte har fungerat. Har istället skapat ett volymberoende och en uppstressad kropp pga pendling mellan överätning, underätning och tvångsmässig träning. Och poff på ett år har jag gått upp nästan 8-10 kg. Hur är det möjligt? Det är det bara.

Men som sagt har jag äntligen fattat. För att jag på sikt ska bli fri från hjärnspökena och viktfixeringen måste jag först tvinga mig själv och våga äta mig rejält mätt. Ge kroppen den näring den behöver, varje dag, regelbundet. I min beroendehjärna har det såklart inte gått ihop att stora portioner kan resultera i viktnedgång och sinnesro men idag kan jag intyga att det stämmer. Genom att göra tvärtom vad jag egentligen vill börjar saker gå i den riktning jag drömt om.

Förutom att äta mer har jag även köpt nya byxor. I flera år har jag gått och väntat på att gå ner till den storlek jag anser att jag ska ha. Vägrat bära kläder i min egentliga storlek för det har känts som ett nederlag. Vägrat unna mig kläder i min rätta storlek för det har jag inte varit värd. Men nu har jag tagit ut detta skelett ur garderoben och har köpt byxor som både sitter skönt och snyggt för de former jag har. Till min stora förvåning känner jag mig både kvinnlig och fräsch i dem. Istället för att slå på mig själv för att jag inte har modellkropp och köpa kläder som ska ”dölja” det, har jag köpt kläder som framhäver min typ av kropp. För det finns fina saker med former, om man vågar framhäva dem. Att ha ”dölja sin kropp” som utgångspunkt är svårt att göra med stil.

Vidare äter jag nu efter en ny matplan enligt nedan:

  • Äter 3 mål istället för 4. Ju mindre exponering mot drogen desto bättre.
  • Äter mycket mycket större portioner. Mer protein, fett och grönsaker.
  • Äter mer varierat. Både i form av färg, smak, kryddning och konsistens. Alltid olika till lunch och middag.
  • Äter hälften varma och hälften kalla grönsaker till varje måltid.
  • Tagit bort mat som jag vill mysa med, med mjuk och len konsistens, såsom blomkålsmos och yoghurt.
  • Väljer mat, framförallt grönsaker med mycket tuggmotstånd, såsom riven vitkål eller rödkål.
  • Äter även 100 g grönsaker till frukost, vilket jag aldrig gjort tidigare.
  • Försöker att ha flera olika fettkällor till varje måltid i form av avokado, olivolja, smör, oliver, majonnäs etc.
  • Äter middag mellan kl.17-19. Aldrig senare. Och om jag ska bort på middag äter jag ett mellanmål i form av något protein och kokosfett innan.

Till detta överlämnar jag även min mat till min sponsor. Varje dag smsar jag vad jag har ätit vilket hjälper oerhört. Hjälper mig att inte hålla på och diskutera med min röda hund om olika kryphål. Det är ingen idé då jag vet att jag sen måste erkänna det för en annan person i slutet av dagen. Så lika bra att bara göra som jag ska och sen fokusera på något annat.

Slutligen har jag börjat socialisera mig mer bland andra i programmet. Och oj vad underbart det är att få vara med människor som är likadana. Som inte får en att känna sig så himla annorlunda hela tiden. Finns så otroligt mycket härliga människor i programmet.

Skulle kunna fortsätta i evigheter känner jag men nu måste jag jobba vidare och får skriva mer sen istället. För att sammanfatta är jag idag lyckligare och friare än vad jag någonsin varit i hela mitt liv. Jag överäter inte längre och har inte heller sug. Och livet leker bokstavligen. Tack gode gud och programmet för detta. Så tacksam.

Annonser