Sedan lite mer än ett år tillbaka har jag gått på andra möten än just FAA, Food Addicted Anonymous inriktat på sockerberoende och matmissbruk. Framförallt har jag gått på AA möten men har även testat OA, NA och CODA. Samt nischer inom dessa såsom YPAA och Swenglish möten. Har även gått på en del internationella AA möten i Spanien och planerar att gå i Vietnam om några veckor när jag åker dit med jobbet.

Ju fler möten jag går på desto tydligare blir det att det egentligen inte spelar någon roll vad man kallar drogen. Matmissbruk, socker, bulimi, anorexi, alkohol, narkotika, relationer, sex, shopping, träning, arbete osv. Olika namn, samma sjukdom. Sen ska man självklart visa stor respekt för sin huvuddrog, vilket är socker och matmissbruk för mig. Kan dock se hur jag i tidig ålder missbrukat arbete i form av tvångsmässigt studerande, därefter relationer, följt av träning, och slutligen en blandning av allting i kombination med socker. Alkohol är inget jag har druckit i smyg men var definitivt ett utlopp som kunde ersätta de andra utloppen när de inte fick utrymme. I tonåren var det på något sätt alltid accepterat att vilja dricka, till skillnad från att vilja plugga och träna maniskt.

Även om jag får energi av allt tillfrisknande och klokhet på just AA möten kan jag ibland känna ett smått utanförskap på dem. Jag känner ju igen mig på alla punkter förutom i rövarhistorierna. Och att berätta om hur jag har ljugit, stulit, gömt och smugit med socker är inte helt okej om fokus ska vara just på alkoholen. Men ironiskt nog har socker varit ett allt större samtalsämne på sistone på de AA möten jag gått på. Folk som berättar hur de tycker att deras tidigare missbrukarbeteende dyker upp i nya skepnader och där sockret börjat bli en ny besatthet. Hur de gömmer chokladaskar för familjen, måste ha snask när det är myskväll en vardag och hur de äter upp barnens lördagsgodis. I veckan delade en kvinna om hur hon satt i system att fota barnens godispåsar för att veta exakt hur mycket godis hon sen måste köpa för att de inte ska märka att något saknas. Eller hur hon köper Ben & Jerry´s glass men låter burkarna stå kvar tomma i frysen så att ingen ska upptäcka att hon ätit upp allt. Känner igen den ständiga jakten mellan drogen och att inte bli upptäckt.

När någon vågar ta upp sockret på mötena känns det nästan som om att folk drar en lättnadens suck. Att erkänna sin maktlöshet inför alkohol var jobbigt nog men att man nu har börjat missbruka socker eller mat sitter nog djupt inne för många. Flera tjejer har kommit fram till mig på sistone och berättat att de må vara nyktra från alkohol men att deras ätstörningar med allt ifrån bulimi, anorexi, matmissbruk fortfarande spökar starkt. De frågar nyfiket och något skrämt hur det är att sluta med socker. Hur man gör, hur det går att leva ett vanligt liv, vad som är jobbigt och svårt. Den främsta frågan är dock alltid samma, hur börjar man?

Hur gör man för att sluta med något som finns konstant omkring oss? Som dessutom redan finns i den mat vi får i oss varje dag. Som uppmuntras som belöning och napp från dag ett. Som ifrågasätts om man väljer att tacka nej. Som gör att man kanske framstår som tråkig, präktig, ätstörd och en allmän stämningsdödare.

Frågan är legitim. Steget är inte självklart. Och tyvärr finns inte ett entydigt svar. Vägen är så olika för alla. Men det viktigaste svaret är att det i alla fall går. Det finns de som har gått före och bevisat att det går. Som utåt sett har verkat vara hopplösa fall. I programmet säger man ofta att ju värre ens resa fram till att man blev nykter har varit, desto bättre går det när man tillfrisknar. Ens botten har då varit såpass djup att motorn upp igen är starkare än någonsin. Även om det såklart är svårt att själv se det på det sättet när man fortfarande är inne i det.

Vill därför att du som känner en uppgivenhet, rädsla eller trötthet inför en sjukdom eller ett sjukt beteende som driver dig till vansinne ska ta med dig det. Du kan tillfriskna. Även om du kanske tror att just du är ett hopplöst fall. Det är du inte. Även om du är unik i alla andra aspekter, är du inte det i just denna. Även du kan bli fri.

Du förtjänar att få vara fri. En jobbig men nödvändig fråga du dock måste ställa dig själv är om du är villig.

Annonser