I tisdags skrev jag om att resa med ett beroende. Eller snarare, hur det har varit och hur det är för mig att resa med en beroendeproblematik, med mat som utlopp.

Mitt sätt att hantera utmaningarna vid resor har definitivt inte varit perfekt. Men det har varit gott nog. Ett koncept jag har fått lära mig sedan jag tog tag i sjukdomen. Att ibland får saker vara ”good enough”. Strävan efter perfektion kan stjälpa mer än hjälpa i denna sjukdom.

Min sockerfrihet har med andra ord inte varit perfekt. Utan den har varit good enough. Jag har haft oändligt många slips i maten men tack och lov varit skonad från återfall i sockret. I takt med att jag började tillfriskna har det sen skapats utrymme och ny styrka för att ständigt höja ribban och kraven. Abstinens och nykterhet för mig idag är därför inte samma sak som den var i början.

I början, för lite mer än 2 år sen, var det tillräckligt överväldigande att sluta med socker. Att tänka på något annat fanns inte på kartan. Det tog ett antal månader innan jag var redo att ens börja fundera på mängder, känslor, beteenden, relationer, sponsor eller att jobba i 12-stegs programmet. Fokus var på att lyckas hålla mig ifrån socker, till vilket pris som helst i stort sett. I princip allt som inte var rent socker eller gluten var tillåtet. Jag tillät mig själv att äta mig rejält mätt vid varje måltid, beståendes av rikligt med fett, protein och grönsaker. Även om min viktfixering har velat hålla igen på fettet har jag tvingat mig själv att alltid äta mycket fett. Det viktigaste först. Tillfrisknandet och sockerfriheten. Vidare, tillät jag även mellanmål däremellan. Hade ständigt nötter, kokosfett, glutaminpulver, getost, koffeinfritt kaffe och 1kokt ägg med mig vart jag än gick ifall jag fick sug. Ett vandrande kylskåp.

Låter kanske lite galet, och det var det också den första tiden. Fråga mina närmsta och de kan intyga.. Men samtidigt ska man komma ihåg att jag kämpade för att vinna över en drog som styrt mitt liv i 23 år dessförinnan. En extremt mäktig drog som finns överallt i samhället och som jag är maktlös inför. En drog som en gång i tiden fick mig att ifrågasätta livet självt.

Så i all dess operfektion såg min process ut på det här sättet. Galet, lite kaosartat och fanatiskt men i alla fall sockerfritt. Och vem vet, jag hade kanske inte varit drogfri idag om jag inte hade gett mig själv det svängrummet. Vet inte om jag hade orkat annars.

Lite hårdraget handlade mitt första år i nykterheten enbart om att få bukt på sockret. Ni som har läst min blogg tidigare vet dock att överätning ganska snart blev ett påtagligt problem. Vilket blev nästa utmaning i tillfrisknandet. En plågsam historia full att förtvivlan, skam och fallgropar. Det var först under år 2 som jag på riktigt kunde erkänna min maktlöshet inför mitt matmissbruk. Därmed började nästa nivå för mitt tillfrisknande. Nästa lager på löken. Jag hade blivit fri från mitt fysiska sug och mentala besatthet efter socker, men hade fortfarande behovet av att fly, bedöva och hantera mitt känsloliv med yttre ting. I detta fallet vanlig mat.

Men även där nådde jag till slut min botten. Ungefär 19 månader in i sockerfriheten var jag äntligen redo att åter igen ge upp. Erkänna att jag var maktlös inför min sjukdom och mitt liv. Där och då kunde nästa resa i tillfrisknandet börja. En resa som inte alls har varit eller är lika mycket utav en kamp. Sedan början av februari har jag som konsekvens varit befriad från att överäta. Vilket är helt otroligt och ett mirakel i sig.

Att vara fri från både socker och överätning har varit min dröm. Min främsta drivkraft och målbild de senaste åren. Men livet består inte av en statisk start och ett statiskt mål. Livet är en process. Nu har jag påbörjat processen och tagit bort mina fysiska droger, men dessa är inte och har aldrig varit mina egentliga problem. De har varit min lösning för att hantera allt annat i livet som har känts ohanterligt. Så bara för att jag har blivit av med napparna betyder inte det att problemen är borta. Snarare tvärtom. Och det var delvis därför jag mådde så dåligt under första året. Jag trodde mina problem skulle försvinna i och med att jag tog bort sockret, men i själva verket stod jag nu utan bedövning för allt jag kände.

Idag måste jag därför möta livet och mig själv på livets villkor, men utan bedövning. Hur smärtsamt det ibland än är, är det samtidigt helt fantastiskt. Att kunna och våga känna saker på riktigt och inse att jag inte dör av känslor. Tidigare hade jag inte verktygen för att klara av detta men det är det 12-stegsprogrammet ger. De ger verktygen som hjälper mig att hantera grundproblemen som fick mig att vilja droga från första början.

Som ett resultat av ovan har min definition på min personliga abstinens därför förändrats genom åren. Den har idag blivit mer abstrakt och kopplad till känslor. Abstinens för mig, utöver frihet från socker och överätning, är att ha ett hanterligt känsloliv. Att våga vara ärlig mot mig själv och min omgivning. Att våga vara sann. Att vara medveten om när saker, personer eller situationer väcker irritation, frustration eller rädsla inom mig och då kunna skilja på vad som är deras del och vad som är min del i situationen. Att vara vänlig och till hjälp för min omgivning. Att säga god dag och titta busschauffören i ögonen, att vinka till bilen vid övergångsstället. Att lyssna på andra och även på mig själv. Att respektera och acceptera mina egna begränsningar och vara uppmärksam på när min kropp skickar varningssignaler. Att acceptera när livet händer. Att upprätthålla en andlig spänst och lämna över till något större än mig själv. För jag har inte kontroll. Det har jag aldrig haft. Hur mycket jag än har velat, och fortfarande vill, har jag aldrig kunnat kontrollera livet.

(Utöver ovan är jag även uppmärksam på andra typer av tvångsmässiga beteenden och varningsklockor som är ständiga gråzoner för mig. Detta kan vara allt ifrån att prova kläder framför spegeln för att se om jag har gått ner i vikt till att känna tvång att träna, vilja gå på överdrivet mycket 12-stegsmöten, vilja tugga tuggummi, tankar på att under- eller överäta, shoppingsug, offerskap, ensamhetskänslor, arbetsnarkomani, sug efter kolhydrater eller cigaretter, smålögner. Högt och lågt med andra ord. )

Annonser