Sitter på en bänk på Södermalm. Väntar på att ett möte ska börja om en timme. I förrgår hade jag en slip i överätning. Det klassiska; turkisk yoghurt, nötter och ost. Total ångest. Magkramper, svettningar och uttorkning. Det var ett halvår sedan jag behövde må så sist. Inte sedan jag nådde en form av botten och kapitulering i maten.

Låg hela natten och försökte ta reda på vad jag kunde ha gjort annorlunda. När påbörjades processen till att slippen till slut skedde och vad var de utlösande faktorerna? Brist på vila? Slarv i valet av rena livsmedelsprodukter? För mycket skarvande på måltiderna? Att jag börjat testa en mycket mild variant av 5:2? Att jag sakta börjat småträna lite igen? Känslor av ensamhet och tristess? Umgänge med människor som triggar mig? Medberoende? Stress? Något annat?

Svårt att säga. Kan vara många saker samtidigt. Men jag anar att det var kopplat till mitt medberoende. Den här sommaren har varit ett rejält uppvaknande för mig gällande medberoende, framförallt till mina nära. Har varit extremt smärtsamt att se och uppleva. En kalldusch. Det har verkligen varit som natt och dag från hur jag sett på saker tidigare. Plötsligt känner jag mig inte förvånad över att jag alltid har överätit när jag återvänt till där jag växte upp.

Vill inte göra såhär mot mig själv som jag gjorde i förrgår. Vill inte känna den här skammen, skulden och ångesten som en slip frambringar. Skäms. Är äcklad över mig själv. Känns som att jag svikit. Slår på mig själv.

Raka motsatsen till förlåtande, kärleksfullt och konstruktivt. Ska försöka tvinga mig själv att vända på steken. What else could this mean?

  • Elsa, du är inte perfekt men du duger.
  • Du gör allt du kan och ditt bästa i alla lägen och det är tillräckligt.
  • Detta skulle ske och kommer att hjälpa dig vidare.
  • Detta kanske behövde ske för att du ska kunna ta tillfrisknandet till nästa nivå, precis som det gjorde när du nådde en botten i mitten av februari.
  • Du kanske behövde detta som en varning om hur farlig sjukdomen är så att du inte romantiserar överätandet av dessa produkter eller överätandet i sig.
  • Du kommer ha användning av denna erfarenhet i framtiden där du kommer att kunna hjälpa andra med samma problematik.
  • Nästa gång du möts av dessa känslor kommer du kanske kunna se din utveckling och hur du orkar stå kvar trots smärtan.
  • Detta kanske behövde ske för att du ska komma vidare i tillfrisknandet i medberoendet.
  • Bättre med en slip istället för ett regelrätt återfall.
  • Bra påminnelse om hur skamfylld sjukdomen är och detta innebär träning i att erkänna sina snedsteg och maktlöshet inför sjukdomen.
  • Medberoende är lika starkt som vilket annat beroende som helst och jag behöver lära mig verktyg även där.
  • Ha tillit till min väg. Till något större än mig själv. Det som ska ske kommer att ske och det kommer att vara för det bästa.

Jag måste dela om detta. Våga berätta för de som förstår. Och förlåta mig själv och inte straffa. Se det som en del av resan. Jag är inte perfekt. Men jag gör mitt bästa och det jag kan.

 

 

Annonser