Min resa

Åren 1988-2000

Sockerflickan. Barnet ute på landet som med alla medel lyckades komma åt socker i alla dess former. Godis, glass, bullar, kakor, vitt bröd, pasta, piroger, pizza, saft, oboy. Fantasin satte ribban. Varje dag. Mellan måltiderna. Kosthållningen i övrigt var tyvärr inte en vacker syn heller. Bättre men ändå sockertriggande. Pågenlimpa med ost, cornflakes med mjölk, blodpudding, makaroner med ketchup, fiskbullar med ris osv. Grönsaker och frukt existerade i princip inte. Eller jag vägrade helt enkelt.

Jag kunde peta ut alla chokladbitar ur ett helt ballerinakexpaket för att sedan äta upp alla kexen i brist på annat. Eller lura mamma att jag ville ha en glasstävling med mig själv så att jag ostört kunde äta så många pinnglassar jag förmådde.

Helg var godis för mig. Hyra film var godis för mig. Födelsedagar och andra högtider var chans till sötsaker. Släktmiddagar var efterrätt. Tanka bilen = statoil = GODIS. Åka bil var i överlag alltid en chans till att köpa något sött. Söndag morgnar var min bästa stund på veckan. Innan alla andra vaknade kunde jag smyga ner till vardagsrummet och på tom mage äta allt gott som fanns kvar från helgen.

Åren 2001-2007

Tidiga tonår. Flyttar från landet till Stockholm. Plötsligt var tillgängligheten total. Gränsen mellan vardag och helg suddas ut. Varje dag är godisdag. Godisgrisen Elsa blir alltmer mitt signum och min identitet. Känner stolthet över att jag kan äta vad och hur mycket jag vill utan att gå upp i vikt.

Sista åren på gymnasiet. Alkohol är en självklarhet på helgen. Fortfarande i måttliga mängder. Men minnesluckorna börjar från första droppen. I små versioner först. Något som skrattas och viftas bort i dagen-efter surret.

Åren 2008-2010

Sabbatsår. Jobb på restaurang och butik följt av resor utomlands. Alkohol verkar vara det enda folk kan tänka på. Toleransnivån är maxad och verkar inte ha något tak. Dricker för att döva, dämpa, rymma, glömma. För att känna. Fylla tomrummet. Inbillad njutning och kontroll. Minnesluckorna hör till vardagen. En del av spelet. Går snabbt upp i vikt och gör slut med min pojkvän.

Fixering vid maten börjar. Kampen mot kilona. Varvas med tuffa studier på universitetet. Försöker parera det ständiga studentfestandet med vardagens verklighet av dieter och timmar på gymmet. Berg och dalbana. Svart eller vitt.

Försöker vara den jag en gång var men kampen mot sockret och vikten dämpar mig. Handklovar som ständigt håller min närvaro och glädje tillbaka. Det barnsliga och glimmande i ögat tas alltmer över av ett allvar och en sorg. Fånge i min egen kropp.

Åren 2011-2012

Drogandet når klimax. Överkonsumering övergår till hetsätning. Kroppen säger ifrån och åker till sjukhus för magstresskatarr. Ensamhet. Isoleringen är total. Inte ens min familj som annars står mig nära får kontakt med mig. Helgerna är långa och planlösa. Missbruk av socker, skam och offerskapande. Bitterheten klär mig inte. Men utåt sett verkar jag nog ha kontroll.

Når botten. Inser att jag har ett val. Att jag kan vända det här nu. Lyckas under våren 2011 vända en nedåtgående spiral och mår bättre för varje dag. Prioriterar hälsan, mitt välmående och skriver dagligen. Lyssnar mycket på Anthony Robbins vilket ger mig inspiration, motivation och hopp. Lyckas hålla mat och sockerfixeringen i schack på en sund nivå. Men trots att bitarna sakta börjar falla på plats ligger min röda hund ständigt och lurar. Ständig kamp mot suget.

Inser under sommaren 2011 att alkohol är en stor bov i dramat som leder till extrem kontrollförlust dagarna efteråt. Beslutar mig för att sluta dricka helt vilket skapar stor uppmärksamhet och irritation hos min omgivning. Chockar mig hur mycket det sticker folk i ögonen. Över en natt är plötsligt mitt val att inte dricka alkohol viktigare än allt annat som jag står för. Ser det som en övning i att våga sticka ut och stå upp för mig själv.

Utan alkohol når jag en annan nivå på balans och harmoni men suget spökar ändå. Ända fram till våren 2012 då jag kommer in på LCHF och därefter begreppet Sockerberoende. Finner Bitten Jonssons föreläsning ”bli fri från ditt sockerberoende” på Mf Hälsoutbildningar som blir ett rejält uppvaknande och vändpunkt i mitt liv. Början på mitt tillfrisknande startar. Nu tänker jag bli fri från sockret en gång för alla. Följ nu min fortsatta resa här och dela gärna med dig av dina tankar 🙂

Annonser

2 thoughts on “Min resa”

  1. Låter så likt mitt egna liv. Jag är också sockerberoende. Vilken bra blogg du har 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s